Min Norge-historia

Ja, så var den här, Dagen D i alla norrmäns hjärta. Förberedelserna för denna dag har varit omfattande här i staden, och programmet för kommunen upptog ett helt uppslag i lokaltidningen. Som höjdpunkter i programmet kan nämnas barnehagetoget, skoletoget, borgertoget, bekransning av De falnes minnestein och salutt fra Nyholmen Skandse.

Jag måste pausa lite och ställa en fråga: vem kan, i en kommentar här, berätta varför den svenska nationaldagen firas den 6 juni? Utan fusk via Google, Wikipedia eller liknande! Jag har absolut ingen aning. Jag har däremot, via radio, tidningar och annat, knappt kunnat undvika att lära mig varför norrmännen firar sin den 17 maj. Någon gång på 1800-talet (nä, jag minns inte årtalet) blev Norge fritt från Danmark, och den 17 maj det året antogs den norska grundlagen. Tyvärr blev inte friheten så långvarig, då Sverige bara några månader senare vann Norge i ett slag någonstans! Sedan styrde den svenska kungen fram till 1905, då unionen upplöstes. Denna gång var friheten något längre, men under andra världskriget var Norge återigen ockuperat, denna gång av tyskarna. Detta fram till 8 maj 1945 då man återigen blev ett fritt land. Även den 8 maj firas, dock inte med riktigt samma pådrag som den 17:e. Allt detta med reservation mot felaktiga fakta!

Så åter till hur vi som emigrerade svenskar (japp, fick igår brev från svenska Skatteverket om avregistrering plus brev från norska likningskontoret med norskt personnummer!) upplevde denna festliga dag.
För det första var vi förmodligen de enda i hela stan med jeans - några finkläder har vi inte riktigt fått med oss utan vi fick göra vad vi kunde för att se lite finklädda ut åtminstone! De äkta Bodøværingarna däremot var traditionsenligt festklädda. I Norge lever ju kulturen med folkdräkter, eller bunader som de heter, på ett helt annat sätt och äger man en bunad så har man definitivt den på sig på 17 mai. Alltså har vi idag fått skåda extremt många oerhört vackra dräkter! Allt från de allra minsta som tultar runt i sina hättor och förkläden eller knätofsar, till de vuxna kvinnornas silverhantverk och männens rockar och hattar. Vad jag förstår får man ofta sin bunad när man konfirmeras, något som nästan alla 15-åringar gör här till skillnad från hemma. Konfirmationen är ett sätt att markera ett steg in i vuxenlivet och firas ordentligt.

Nåväl. Vi valde att titta på barnehagetoget och skoletoget, då vi fått dessa rekommenderade. Vad är då ett tog? Jo, det är en parad med orkestrar, drillflickor och en hel massa ungar och deras föräldrar. De har flaggor i händerna och ropar hurra. Varje stad och by i hela Norge har åtminstone ett tog! En kollega till Richard berättade när vi var på jobbepilsner hur hon och hennes man firade 17 mai i den lilla byn där de har sin hytte, och där gick hela byn i toget. Det var bara de två som tittade på.

På 17 mai ska man även äta pølse och glass, och gärna tårtbuffé. Vi nöjde oss med att Richard fick en korv, sen gick vi hem! För alltihopa var förvisso väldigt festligt, men hade man sett en liten bit av tåget hade man liksom gjort det sen.

17 mai innebär även slutet på russefeiringen. Detta är ett fenomen som jag inte riktigt förstått ännu, och de jag frågat har mest tittat lite konstigt på mig och undrat ?Har de ikke russ i Sverige da??. Russ är gymnasieelever som snart ska ta studenten. I russperioden, som är Valborg - 17 mai, går de klädda i röda eller blå snickarbyxor fulla med märken, ungefär som svenska högskoleoveraller. Sysselsättningen verkar bestå i att dricka öl, väsnas och hänga på stan. Russ i södra Norge brukar vad jag hört dra till Strömstad och bråka. Heidi, om du läser detta kanske du kan skriva en kommentar och förklara lite ytterligare!

Som avslutning på detta långa inlägg - Bodø sången!

?Farlig åpent la de byen

ut imot sørvest,

- allt hvad vær der brast av skyen

rammet her som best!

Slik som storm og hav i hundre

år vår by har slått,

kan det bare bent ut undre

oss - at den har stått!

Men så vet vi; ingen finner

slik et hjem på jord

som imellom disse tinder

og den blanke fjord!

Fra den stund vårt barneø ye

mø ter dette dikt,

slår det tempelbuer hø ye

om vår dåd och plikt.

Sten på sten vi bar och bygget

skjerm mot storm og hav,

arbeidsfred og flid betrygget,

vern om fedres grav;

vi har sett det gro så stille

som det led och skred,

vi har visst at kraftens kilde

er vår kjærlighet.

Og vi elsker denne byen

som har tatt seg frem

under allslags vær i skyen

til vårt starke hjem,

- til en fremtidsdag vel verdig

lys og sund og god,

- la den komme! Vi står ferdig

til å ta imot!?