Min Norge-historia

Inatt har jag sett ett dött barn för första gången. Eller, egentligen var det inte ett barn utan ett foster. Ett barn som kom till världen alldeles, alldeles för tidigt. Och just därför var det inte så hemskt som man kanske kan tänka sig. Det påminde ganska mycket om att se en mycket gammal människa avliden. Det är inte naturligt för en människa att fortsätta leva när kroppen är gammal och inte orkar längre - på samma sätt är det inte naturligt för ett outvecklat, omoget barn att fortsätta leva. Det man verkligen kan fråga sig är hur naturligt det är att försöka hålla liv i ett sådant barn, vilket gjordes i det här fallet. Det är inte jag som fattar beslutet, och det är jag glad för. Nu är det dags för mig att försöka sova!

Ha en fin dag,
kramar Maria