Min Norge-historia

Jag hade egentligen tänkt att författa ett fint blogg-inlägg om det träningsprogram som vi ska starta med i nästa vecka (för att ni ska bli imponerade av hur hurtiga vi är, alltså) men nu har jag suttit och spontansurfat en lång stund med konsekvensen att jag har överdoserat information, nyheter och andra människors åsikter. Och detta gör mig alltid både förvirrad, lätt manisk och aningen illamående! På något sätt blir det för mycket intryck, för mycket reaktioner och kanske borde jag vara lite mer restriktiv med mitt internet-bruk? Den inverkan internet har på människor psykologiskt och sociologiskt kan ju diskuteras och har ju diskuterats hur mycket som helst och jag hade säkert kunnat skriva en del kloka ord om det här om det inte varit för att jag som sagt är helt överkokt i hjärnan för tillfället.

Ironiskt nog är det just bloggar som sätter extra spinn på min hjärna. Eller så är det kanske kombinationen bloggar, nyheter och Facebook, vilket ofta är den kombinationen Mozilla-fönster jag har öppna. Men för att jag ska bli riktigt mosig i skallen ska det till något mer än mitt dagliga bloggläsande (vilket mest består av vänners bloggar) och mitt dagliga nyhetsläsande (Avisa Nordland och Göteborgs Posten). Drar jag till med DN, Aftenposten, New York Times och ett antal mer officiella och politiska bloggar, så är härdsmältan ett faktum. Det blir för mycket! För mycket åsikter! Just idag hamnade jag på Magnus Betnérs blogg (han är för övrigt en av mina favoritkomiker - snygg, otroligt skärpt och kanske framförallt rolig..) och läste om hans resa i bland annat Israel, varpå jag via hans blogg hamnade på hans sambos blogg (Helena Sandklef) och ett par andra politiska bloggar, och dessutom på forumet på Magnus hemsida där en massa "vanligt folk" såklart hade en massa åsikter.

Vad är egentligen det här fenomenet med allas åsikter? Vad tusan är det som har hänt? Alla tycker så mycket om allt, och har framförallt ett så stort behov av att framföra de här åsikterna, helst till hela världen! Det är ju en sak om det är genomtänkt och intelligent resonerat, som till exempel i ovan nämnda bloggar, men oftast är det ju bara något en Svensson haflar ut sig i affekt (lite som jag själv just nu). Gärna kryddat med både svordomar och personangrepp. Se bara på alla kommentar-sidor nättidningarna har i anslutning till sina artiklar. Just det här behovet för att framföra sin åsikt är väldigt intressant tycker jag. Funderar lite på om det är en generations-sak? Är det vi 70-80-90-talister som framförallt har det här behovet? Vad beror det på? Är det en konsekvens av att de flesta av oss har det så bra? Alltså, är det en konsekvens av att de flesta av oss inte behöver bekymra oss över basala saker som tillgång till mat, vatten, arbete och bostad utan har en massa "mind-power" över till att tycka en massa saker? Eller är det informations-överflödet självt som skapar behovet? Kanske är det så att när vi har tillgång till så mycket mer information (än generationerna före oss alltså) om allt som händer i världen, stort som smått, nationellt som internationellt, så genererar det en massa tankar och reaktioner som vi behöver ventilera? Och kanske är det så att när alla människor finns på nätet, så gäller det att visa vem man är genom att visa upp vad man tycker om och vad man inte tycker om. Är det en 80-talists värsta mardröm att ingen vet vem man är eller vad man tycker?

Oj oj, hade visst ett behov för att skriva av mig. Härmed deklarerar jag: det spelar ingen som helst roll om inte en enda människa på denna jord läser detta inlägg och därmed får reda på att detta är precis vad jag tänker just nu!

Ha en skön onsdag!

PS Hjälp! Elin! Hur gör man för att posta YouTube klipp här på bloggen, vet att du gjort det en gång? Måste ju visa alla en bra video jag hittat...har visst ett riktigt 80-talistiskt behov av att tala om vad jag tycker är kul...