Min Norge-historia

Ja, nu är vi på plats. Äntligen! Visst, här är fullständigt kaos med kartonger och plastpåsar och ena halvan av soffan i ett hörn och andra halvan i ett annat hörn...men det är ju ett så mycket trevligare nöje att packa upp och komma i ordning! Vår nya lägenhet är så mysig (vår andra lägenhet var ju bra på många sätt, men så särskilt mysig var den då inte) och det är ett så lugnt och tyst område vi har hamnat i. Mindre trafik, och utanför fönstret är det ett dagis med barn som gungar istället för ett nedbrunnet hus... Jag är lättad över att det blev så bra, det var ju faktiskt inte vi som valde att flytta (även om vi valde att flytta så fort som möjligt) så det hade lätt kunnat kännas ganska bittert annars.

I lördags startade vi lite försiktigt med att lassa bilen full med allt vi hade på vinden eftersom vi hade fått OK på att flytta in lite saker en dag för tidigt. När vi kom till den nya lägenheten med lasset så såg vi att den förra hyresgästen hade lite saker kvar, det var ett par sängar bland annat plus att det satt kvar persienner. Men än så länge var det ju inte slut på dagen så vi var inte så bekymrade över det utan ställde ner våra saker i förrådet i källaren och åkte hem och städade på vinden.

Söndag morgon och den första av två, eller egentligen tre, flyttdagar. Med lite onda aningar körde vi först bort till den nya lägenheten för att kolla lägenheten, och jajamen, där var fortfarande kvar en del av den förra hyresgästens saker. Ringde hyresvärden som försökte få tag på hyresgästen utan att lyckas. Nåja, vi flyttar väl in ändå helt enkelt....
Så körde vi bort till Statoil där jag flera veckor tidigare noga bokat ett stort släp för att vara säker på att det skulle finnas ett till oss. Det gjorde det inte. De otroligt smarta, säkert väldigt välbetalda och välutbildade bensinstationsarbetarna hade nämligen lyckats dubbelboka i sitt otroligt avancerade papper-i-pärm-system. Det hade jag ju kanske kunnat acceptera om bruden i kassan hade varit lite service-minded och beklagat och försökt ordna, men hon var snarare av åsikten att jaja, det är ju sånt som händer. Nej, det är inte sånt som händer och vad tusan ska vi göra nu har du tänkt dig? Till sist fick jag henne att ringa till en annan Statoil en liten bit utanför stan och som tur var hade det ett ledigt. Tur för henne, kanske ska tilläggas för vi det här laget var jag ganska förbannad på både tidigare hyresgäst och Statoil.

Ute på Statoil i Hunstad träffade vi på en betydligt mer service-minded Said, som ordnade med ett släp åt oss. Medans vi stod och ordnade med att koppla på det, fick jag till slut möjligheten att verkligen bli arg då en ensam mamma körde in på stationen och ställde sig att städa sin bil på andra sidan asfaltsplanen från oss medans hennes dotter i 4-5 årsåldern sprang runt på bensinstationen. Detta utan att mamman så mycket som höjde blicken från sitt städande. Det är helt okey att barn i den åldern är lite oblyga och kommer fram och säger hej, men jag vill inte ha dem runt mig när jag håller på med bilar och släp, jag tycker det är obehagligt när de springer helt fritt på just en bensinstation av alla platser utan att föräldrarna ser (lill-tjejen putsade bland annat lite på en svart mercedes med en bit papper hon hittat...ägaren var säkert väldigt glad över den hjälpen) och när de till slut springer och ställer sig framför min bil när jag kör ut, ja då blir jag förbannad. Så den ömma modern fick sig en fin utskällning innan vi körde ut på riksveien.

Ja, resten av söndagen gick egentligen som smort! Vi lyfte och bar och körde och lyfte och så fortsatte det... Det var ju då bara vi två. Så det blev ju en del lyftande...man har ju tränat en del i vinter som tur är! :) Vi hade faktiskt en kollega till Richard i back-up men han behövde faktiskt inte komma för rätt vad det var hade vi ju flyttat allt. Vi lämnade tillbaka släpet och sen satt det fint med falaffel och kebab. Och den tidigare hyresgästen, han flyttade ut sina saker under eftermiddagen så vi var nöjda med det.

Måndag morgon 9.00 kom två flyttgubbar och bar ut kylskåp, tvättmaskin, diskmaskin och vår säng, körde det till den nya lägenheten och satte det på plats här! Det var värt varenda krona. Snabbt, enkelt och trevligt folk som gjorde det de skulle. Senare kom en gubbe och kopplade in bredbandet, och ett par andra kom med vår nya spis. Innimellan körde jag ett par fler lass mellan lägenheterna med lite kvarlämnade saker, och när Richard kom hem från jobbet satte vi igång med städningen. Ett par timmars jobb la vi ner, sen var det nämligen dags att övergå till födelsedagsfirande! Jag fyllde ju 27 mitt i allt stök. Kvällen tillbringades på en uteservering nere på kajen i kvällssolen med utsikt över hamnen, havet och bergen. Blåmusslor och vin, mums! Jag kände mig som en prinsessa. Så härligt att sitta ute! Det ska väl sägas att vi trotsade kylan, det var nämligen bara 11 grader ute...så när vi kom hem var vi ordentligt nedkylda! Men det var det värt.

Tisdagen ägnade jag åt städning. Från 9.30 till 17.00 slet jag som ett djur för att få vår gamla lägenhet i tipp-topp skick. Torkade ur skåp, dammade lister, skurade duschkabin...fy 17 va jobbigt det var! På kvällen åkte vi dit igen för att möta vår hyresvärd och lämna nycklarna. I denna glänsande lägenhet lyckas hon så hitta ett ställe som jag faktiskt missat och gav mig en riktigt ful kommentar om att vi får ju faktiskt städa lite när vi nu bott här ett år. Jag trodde jag skulle få ett spel. Med söndagens flytt-ilska (det är lite som jul-ilska) i färskt minne sa jag åt henne att jag har faktiskt städat hela lägenheten idag, precis som jag var tvungen att göra när vi flyttade in då det såg för djävligt ut. Självklart var det ju dumt att jag missat ett ställe (det var under en låda i köket...) men att hon måste vara en bitch över det, det är bara så typiskt henne. Och det hade jag verkligen inte tålamod över till efter att ha skrubbat och putsat hela dagen, och det fick hon veta.

Nåja, nu är nycklarna lämnade och det känns väldigt bra. Våra nya hyresvärdar är så trevliga och hjälpsamma. De kommer och fixar saker och ser till att allt fungerar. Dvs, de är riktiga hyresvärdar. Hurra för det!

Ikväll ska vi ta oss ut på lite löpning igen efter vårt uppehåll. Det har varit svårt att hitta motivationen sista veckan, dels har jag ju varit lite småkrasslig (trodde dessutom att jag skulle få magkatarr i helgen...) och dels har det varit en del annan att tänka på. Men nu ska vi sätta igång igen, och god hjälp med motivationen får jag av min nya leksak! Jag fick nämligen en pulsklocka i födelsedagspresent av Richard, en Polar SR200! Så den ska invigas ikväll.

Nu önskar jag mig bara en skön dag i solen (fakiskt är det 20 grader varmt ute!) och är glad att jag fick avreagera mig lite här på bloggen! Tack ska ni ha, om det är någon som orkat läsa! :)

Kramar Maria