Min Norge-historia

Ja, var var jag nu i min berättelse...jo, vi for hem från Riksgränsen på söndagkvällen och pappa &co for ett par timmar senare. De hade sedan ett par dygn i Bodö innan de skulle köra söderut igen mot Göteborg! Så på måndagen hade vi en riktigt härlig utflyktsdag då vi passade på att se en av Bodös största turistmagneter - Saltstraumen! Vad är då Saltstraumen? Jo, världens största malström! Lite kortfattat kan man säga att det är ett trångt inlopp till en stor fjord, vilket innebär att vid ebb och flod pressas stora mängder vatten in och ut. Detta skapar stora, kraftiga virvelströmmar som har dragit ner många båtar till bottnen innan man uppfann båtmotorer starka nog. Det skapar även fantastiska fiskevatten, vilket gör att det bodde människor där redan för typ 10000 år sedan.

Vi passade på att njuta av solen efter ett par dagar i snöstorm, och fikade på en klippa medans vi såg virvlarna bli starkare och starkare. Samuel och jag fiskade lite grann utan större succé tyvärr, vilket vi skyller rakt av på att vi inte hade rätt utrustning för havsfiske...

Sen for vi hem och åt en massa tacos, och tog en promenad innan det var dags att sova för familjen som skulle köra en hel massa mil de närmsta två dagarna! Vi bor rätt långt från Göteborg, om det var någon som missat det... Det var väldigt roligt att få ha dem här! Hur bra vi än har det och hur mycket nytt och spännande vi än får vara med om så saknar vi alla därhemma väldigt, väldigt mycket. Bara så ni vet! :)
Kram på er!

Fredag 15 juni kom jag hem vid 8.30-tiden efter att ha jobbat natt och fick sedan ca fyra timmars sömn innan det var dags att skutta ur sängen. Matsäck skulle packas, kaffe skulle drickas och framförallt: hyrbil skulle hämtas. Hemma igen vid 16-tiden med en ordentlig fyr-hjulsdriven bil. Någon timme senare packade vi in oss, tog fram kartan och svängde ut på riksväg 80! Vi var på väg!

Vi var snart ute ur Bodö och en timme senare svängde vi norrut på E6 i Fauske. Den som nu tror att E6 genom Nord-Norge är en fyrfilig motorväg med planskilda korsningar har fel, fel, fel. E6 genom Nord-Norge har knappt en mittlinje och snirklar sig upp och ned längs fjällväggar, genom tunnlar och runt fjordar. Alltså - ren och skär körglädje! Detta är förmodligen den vackraste och roligaste väg jag någonsin kört. Med jämna mellanrum stannade vi till vid vägkanten för att bara låta oss bli alldeles förundrade av utsikten. Vi stannade även till vid ett antal krigsminnesmärken. På något ställe hade ryska myterister blivit avrättade, på ett annat hade franska soldater strukit med i ett slag.

Ca fyra timmar norrut kom vi fram till ett färje-läge. Jo, man måste åka färja för att komma längre norrut på E6....en färja som går som oftast ca en gång i timmen. Vi hade tur och hann med 21.15 färjan, annars hade vi fått vänta till 22.45.

Såsmåningom nådde vi fram till Narvik och svängde österut mot Riksgränsen. Uppför, uppför gick vägen och till slut kunde vi svänga av vägen och vi var framme! Detta nästan sju timmar efter avfärd. Då var det skönt att få knacka på dörren till kära familjens fjäll-lägenhet och få bädda ner sig i bäddsoffan.

Nästa dag var det ju då tänkt att vi skulle åka snowboard. Vi vaknade till snö-blandat regn och en sikt som nästan var noll. Jag som hade tänkt mig blå himmel och gnistrande snö! Solkrämen var nerpackad och bleka armar redo att bli solbrända... Jaja, nu hade vi ju faktiskt kommit ända hit så det var väl bara att sätta fart. Liftkort införskaffades och vi begav oss till skidshopen där vi fick hyra brädor av trötta säsongsarbetare. Så var det bara att bege sig till liftarna.

Inte ens i Riksgränsen finns det särskilt mycket snö i mitten av juni, så två pister var öppna. Två röda pister. Sa jag att Richard aldrig stått på en snowboard förut? Hursomhelst. Vi spenderade ett par timmar i blöt, tung snö med vinden vinande i ansiktet och snöflingor som inte direkt singlade ner utan snarare for i sidled i blåsten. Och lyckades faktiskt ha riktigt kul! Jag vet inte riktigt vem som ramlade mest, jag är ju inte direkt en erfaren snowboard-åkare heller...vi fick lite assistans av brorsan som tur var! Efter ett par timmar var vi rätt nöjda, finns väl få saker man blir så trött av som att åka i så tung snö. Dessutom var vi rätt blöta vi det laget och snöandet bara tilltog.

Efter skön dusch och middag med hela familjen blev det pingis-turnering i källaren (grattis Samuel som var värdig vinnare...den dagen jag kan ta dina skruv-bollar är jag lycklig...) innan galningar pappa, plast-mamma och småbröder gav sig ut till natt-åkningen! Vi slog oss ner i soffan framför en film på tv medans de slogs med blötsnön. Men de hade ju trots allt kört från Göteborg för att åka skidor i midnattssol.

På söndagen bar det söderöver igen genom alla tunnlar och förbi betande får. På hemresan passade vi på att titta lite närmre på Narvik, som ligger fantastiskt vackert mellan bergssluttningar och fjord. Framåt kvällen var det skönt att vara tillbaka i något så när välkända trakter! Även familjen tog sig ner till Bodö i sin bil men mer om det i nästa inlägg.

Ja, sitter hær på jobbet och har lite tid øver, så varfør inte førfatta lite hær? Lill-plutten jag har hand om inatt ska inte ha mat igen førræn om en timme, och sover gott. Har varit lite svårt att verkligen skriva något vettigt på sistone, och det beror væl kanske mest på att det mesta har kretsat kring jobbet. Det tar mycket kraft och energi att børja på ett nytt jobb! Och så intressant ær det ju inte att læsa sida upp och sida ner om bebisar.

Till helgen blir det dock en ordentlig paus från jobbet, då ska vi næmligen køra (i en liten hyrbil) upp till Riksgrænsen! Pappa, plastmamma, och småbrorsor (2 av 3) kommer dit redan imorgon och vi ska dela lægenhet med dem. Førhoppningsvis finns det åtminstone lite snø kvar så att vi kan åka snowboard i midnattssol! Nær jag tittade på snørapporten senast var det ett par liftar øppna, men nu ikvæll ær den inte uppdaterad....så vi får væl se. Hur som helst blir det trevligt att komma ivæg lite. Ska bli spænnande att køra också, upp till Narvik och sedan østerut till grænsen. Det ær inte mer æn 35 mil men ska enl. uppgift ta åtminstone 5,5 timmar att køra. Det ær ju inte motorvæg precis.

I øvrigt ær væl projekt nummer ett att komma igång med att træna ordentligt igen. Sen vi kom hit har all kraft gått åt till att komma i ordning hemma och på jobben, men nu får det vara slut på ursækter! Man får ju lite prestationsångest också nær man hør om vissa i bekantskapskretsen som springer marathon och sådær... :) Vi har vældigt fina løpspår precis dær vi bor, små grusstigar mellan kohagar och med otrolig utsikt øver fjord och fjæll. Ganska oslagbart. Dessutom kommer pappa att ha med sig våra kettelbells som vi bestællde innan vi flyttade upp. Så nu ska det blir både styrketræning och løpning minsann.

Allt gott,

kram från mig