Min Norge-historia

Ja, i lördags eftermiddag packade vi ryggsäckarna och cyklade ner till båt-terminalen. När vi stod där och väntade på båten visade det sig att det går lite väl fort när vi packade för helt plötsligt insåg jag att jag inte fått med mig vare sig linsvätska, linsetui eller glasögon...det var ju otroligt dumt. Man kan tycka att sånt inte skulle hända när man haft kontaktlinser i över sju år och varit på otaliga längre och kortare resor under de åren. Men men, var ju tvungen att lösa situationen och det snabbt, det var 15 minuter tills båten skulle gå och sova med linserna kan jag inte - tro mig. Så jag slängde mig på cykeln och cyklade ett par kvarter till närmsta optiker där jag med andan i halsan greppade ett etui och den minsta flaska de hade, betalade och kom trampandes ner till kajen samtidigt som båten la till!

Vi krånglade oss på med cyklar och packning, parkerade cyklarna och tog plats upp på däck i solen! Resan tog en knapp halvtimme och så stod vi då med fötterna på Landegode, denna ö som vi tittat på från land så många gånger!



Ön hette Gygeröy för länge sedan, men så började man kalla den för det goda landet (= Landegode) - detta "for å mildne trollene" enligt vår Bodö-bok! Här finns bland annat Landegodekjerringa, som då är en stenformation vid foten av den södra toppen. Och kanske bor det livs levande troll och jättar i bergen, vem vet? I vart fall bor det runt 40 livs levande människor på ön, året runt. Där finns till och med en liten skola, efter vad vi hört går det tre elever där! Dessutom finns det en del hytter på ön.

Vi cyklade genom det lilla (och då menar jag verkligen lilla) samhället där båten la till och fortsatte på vägen norrut. Det är ganska lätt att hitta på Landegode, det finns nämligen bara en väg... Vägen går längs havet, med stränder och ängar på ena sidan och bergen på den andra. Vi körde förbi en pytteliten kyrkogård och massor av får.

Rätt vad det var kom vi till den perfekta stranden, en bra bit från närmsta hus och fantastiskt vackert! Den fick bli vår lägerplats. Vi lagade middag på spritköket och samlade ihop drivved till en härlig brasa. Det blev lite fiske också framåt kvällkvisten, utan något resultat! Jag hade allt en på kroken, men han smet tyvärr! Så istället för färsk fisk blev det grillad sojakorv till kvällsmat, ganska gott det med även om fisken nog hade varit snäppet bättre.

Himlen klarnade allt mer under kvällen och vi fick se en sagolikt vacker solnedgång. Så när det började mörkna bestämde vi oss för att strunta i tältet och sova under stjärnorna! Med liggunderlagen sida vid sida kröp vi ner i sovsäckarna och lyssnade på vågorna. Det blir inte bättre!

Och just det, när jag med pannlampan på skulle ta ur mina linser i halvmörkret tyckte jag linsvätskan jag ju köpt i all hast såg lite märklig ut. Hade jag verkligen fått rätt? För er som inte vet finns det en hel massa olika rengörings/desinfektionsvätskor för kontaktlinser. Nåja, det var ju inte så mycket att göra åt just då.

Efter att ha sovit relativt gott vaknade jag med solljus i ögonen och ljudet av en knastrande brasa i öronen. Klockan var sju och Richard hade redan fått fart på elden. Himlen var klarblå, vilken lycka!
Så var det där med linserna då. Efter att ha läst igenom bipacksedeln till vätskan insåg jag att jag faktiskt köpt nån sorts märklig jättestark rengöringsvätska som inte alls skulle användas till förvaring av linserna, och som inte skulle användas utan att skölja linserna noga efteråt med vanlig linsvätska. Åååå.....jag som till och med frågade expediten! Ändå lyckas jag köpa fel! Jag vågade absolut inte sätta i linserna efter att ha läst den texten (man ska vara rädd om sina ögon!) så den dagen fick spenderas i en väldigt suddig värld.

Efter mumsig frukost tillagad över öppen eld sov vi en liten stund igen och sedan var det dags att packa ihop. Vi fortsatte vägen norrut tills den tog slut, där vi vände och cyklade tillbaka igen. Efter en skön cykeltur med många pauser i skuggan var vi tillbaka på sydudden. Där parkerade vi cyklarna och tog oss upp på en höjd där vi fick utsikt västerut mot Lofoten. Det blev lunch däruppe och en ny tupplur - man blir trött av frisk luft!

Resten av dagen gick utan att vi gjorde något alls. Båten skulle inte gå förrän klockan 19 - det går bara en båt på söndagar. Vi bara njöt av solen, havet och tystnaden! Vilken nyttig upplevelse det är för den moderna människan att få känna rastlösheten och känslan av långtråkighet komma och gå, utan att man slår på tv:n eller datorn!

Väl hemma igen satt det fint med indisk mat, en kall öl, en dusch och en mjuk, varm säng!

Ja hur ska man egentligen beskriva den här helgen med alla upplevelser? Ska göra så gott jag kan!

Torsdag 19/6
Vi promenerade bort till flygplatsen och mötte Elin och Andreas - åh det var kul att se dem igen! Jag hade köpt räkor nere på kajen på eftermiddagen, och solen sken, så vi packade godsakerna i kylväskan och gick ned till stranden i Breivika! Där satte vi oss på klipporna med utsikt över havet och njöt av räkor och vin.

Fredag 20/6
Richard spenderade förmiddagen på jobbet med att avsluta saker inför semestern. Jag, Elin och Andreas tog en lugn morgon här hemma och ordnade sedan det sista inför resan. När Richard kommit hem åt vi lunch, packade in oss i bilen och så var vi på väg!
Vi körde norrut, med en matpaus i metropolen Ballangen, förbi Narvik, och till slut, efter ganska många timmars körning, in i Tromsö! Vi hittade "vår" lägenhet, hyrd av en privatperson, som visade sig innehålla ett myller av diverse antikviteter (lampor med statyer och liknande), personliga saker som foton och allt möjligt - smaken är ju som bekant som baken men det kändes lite märkligt att liksom bo hemma hos någon man inte känner! Men, vi hade två sovrum, ett badrum med jacuzzi, trådlöst nät och ett ordentligt kök så egentligen var det hela perfekt!

Lördag 21/6
Efter frukost tog vi bilen till linbanan i Tromsö, kallad fjellheisen! Den går upp på ett fjäll, och så ser man hela byn, fjordarna och fjällen däruppifrån. Väldigt trevligt! Grabbarna fick kasta lite snöboll också!
Tillbaka inne i Tromsö centrum åt vi god lunch på en resturang nere vid hamnen. Mätta och belåtna besökte vi Polaria, där vi såg en helt fantastisk panoramafilm om Svalbard. Fåglar, isbjörnar, otrolig natur! Blev sugen på att åka dit. På Polaria finns även sälar, torskar, kamchatkakrabbor och annat spännande som simmade runt i sina akvarier så vi kikade så klart på dem också.
"Hemma" igen var det dags att börja ladda upp för loppet, med vila, pastamiddag och lite mer vila. Som ni kanske läst i inlägget jag skrev då var jag ganska nervös!
Lite före kl 22 gick jag, Elin och Andreas ner till centrum. Där blev det lite uppvärmning, och 22.30 gick startskottet! Jag var superladdad! Det var lite mulet, men det regnade inte och midnattssolen sken på fjällen på andra sidan fjorden.
Elin gjorde sin bästa halvmara någonsin, fantastiskt bra jobbat, och jag gjorde ju också min bästa någonsin eftersom det var min första... :) Andreas hade satsat på att vila sig iform så det tog lite längre tid för honom men han tog sig runt han med. Känslan när jag sprang de sista hundra meterna fram till mål kommer jag aldrig att glömma, alla människor,  Elin och Richard som klappade och hejade på... Sent på natten kom vi tillbaka till lägenheten, fick i oss lite kvällsmat, duschade och kraschade i säng!

Söndag 22/6
Det var fyra ordentligt trötta vänner som kravlade sig ur sängen på söndagsmorgonen. Vi åt frukost och packade ihop oss, och körde söderut. Vi körde några timmar på samma väg som vi körde på fredagen, men en bit före Narvik svängde vi västerut - mot Lofoten! Resten av dagen spenderades med att säga "Åååå!!", "Kolla!!!" och "Va fiiiint" medans vi tog oss från "hälen" på Lofoten till "tån". För Lofoten är helt otroligt fantastiskt. Nu hade vi en färje-tid att passa så vi fick stå på litegrann, annars hade man kunnat ta ungefär hur lång tid som helst på sig att köra den sträckan. Men vi tog oss iallafall tid till att stanna och fotografera, äta, sträcka på benen och faktiskt bada! Nä, denna gången var det inte Richard som kastade sig i kalla Atlanten utan Andreas. Impade var vi!
Lofoten går egentligen inte att beskriva. Gröna berg, spetsiga berg, fjordar, fantastiska stränder... Jag ska lägga upp bilder så småningom!

OK, nästan helt ute på tippen ligger Moskenes, och därifrån går det bilfärja hit till Bodö. Vi hade efter tips från Rune köpt biljetter till färjan på förhand och det var tur, för filerna var redan smäckfulla när vi kom. Nice att kunna glida in i "Reserverat"-filen. Vi kom precis i tid, 45 minuter innan båten skulle gå som det stod i informationen. Det visade sig vara helt meningslöst, eftersom färjan var sen från Bodö. Men men. En timme sena lämnade vi den lilla hamnen i Moskenes.
Sedan fick vi en nästan fyra timmar lång makalöst vacker resa till Bodö med lugnt hav, klarblå himmel och strålande midnattssol! Från båten såg vi ögrupperna Väröy och Röst, och den vackra Nordlandskusten. Om vi tittade neråt istället såg vi massor av sill-stim! Det såg ut som runda stora fläckar som kom drivande i vattnet, och när de kom närmre så såg man att det var massor av fisk, precis vid ytan. De blev nog jagade av sej eller liknande, och höll ihop för att komma undan. Har sett något sånt i en dokumentär en gång, riktigt häftigt!

01.30 körde vi av färjan i Bodö och körde den lilla biten hem. Det var skönt att komma i säng!

Som sagt, vilken helg! Vi har haft så roligt, och sett så mycket.
Nu ska vi snart sova, och imorgon bär det av i bilen igen. Denna gången söderut, mot Sverige!
Sommarhälsningar från mig!

Jag är så nöjd!!! För bara ett par år sedan var jag helt övertygad om att mina onda knän aldrig skulle klara en halvmaraton och träningen som krävs innan, men haha! Lite (eller ganska mycket faktiskt) strategisk styrketräning, klokt upplagt träningsprogram och se där! Inget är omöjligt. Nu ska jag väl inte säga att jag inte kände något alls i knäna under loppet, men jag har klarat mig genom hela träningsprogrammet stort sett utan att känna någon smärta alls.

Mitt mål var två timmar, och tiden blev 2.04.30 - så det får väl räknas som runt två timmar! Under de sista kilometrarna förändrades målet till att ta sig i mål...då var det inte mycket krafter kvar. Men vilken upplevelse! Vi var människor från hela världen som ställde upp oss till start 22.30 i lördags. Banan gick längs södra udden på Tromsöya, med strålande utsikt över fjorden och fjällen. Midnattssolen gav oss ett vackert ljus att springa i. Och när man kom tillbaka in till centrum för att gå i mål, vilken känsla....fullt av folk som hejade på och applåderade! Just då var det skit samma hur fort jag egentligen sprungit, jag var bara så otroligt stolt över att ha klarat det här! Riktigt, riktigt jobbigt. Men det var det värt.

Nu är Elin och Andreas på väg hem igen, och vi ska väl kanske lägga oss och sova en stund...igår var en lång men fantastisk dag! Mer om det senare!

Ja, här är en rapport direkt från Tromsö! Själva resan ska jag berätta mer om en annan dag, för just nu är det bara en sak i skallen: 21 km. Det är nu exakt två timmar och fem minuter tills starten går. Det är då det kommer att visa sig om vårens träning och uppladdning har gjort sitt! Jag är ganska nervös vid det här laget...det är ju faktiskt min första halvmara, till skillnad från de andra i gänget som sprungit flera var. Richard gör oss tyvärr inte sällskap, han var ju ordentligt sjuk i influensa i veckan och är fortfarande inte helt frisk. Det känns riktigt, riktigt trist efter alla timmar vi lagt ner. Men, han får stå vid mållinjen och heja på oss, och jag kommer springa för att göra honom stolt! Och mig själv förstås.
Det har varit fint väder här idag ända tills för ett par timmar sedan, då kom det en ordentlig åskskur. Men nu ser det faktiskt ut att klarna upp igen, så vi hoppas få se midnattssolen när vi springer senare!

Återkommer med resultat och mer om vår fina resa!

Årets 17 mai startade med en stort sett helt vanlig arbetsdag. Vi pyntade med flaggor, och Marlen hade med sig tårta. När jag gick hem fick jag verkligen känna på den riktiga feststämningen, det var flaggor överallt och solen sken! Det var fullt med folk i vackra folkdräkter och små barn med ballonger. Det stora borgertoget, med föreningar, drillflickor osv, kunde vi faktiskt se från vårt köksfönster en stund efter att jag kommit hem från jobbet!

Sedan packade vi en ryggsäck och körde på 17 mai-utflykt! Vi körde runt Saltfjorden tills vi kom till andra sidan av den sett från Bodö, alltså rakt söderut, och över en bro ut till Sandhornöya. Där körde vi över till väst-sidan av ön och hittade snart vad vi letade efter - en helt fantastisk strand vi fått tips om från olika håll. Jag vet inte ens om jag kan beskriva den här stranden, ni får kanske bara titta på bilderna! Den var lång, bred och med fin, fin sand.

Richard hade kokat ärtsoppa som vi värmde på spritköket, det smakade fantastiskt gott! Efter det stekte han pannkakor, och så hade vi lite frysta blåbär med oss som vi hade till dem. En riktig gourmet-middag ute i det fria! Mätta och belåtna ordnade vi en fin brasa. Sen fick Richard för sig att han skulle bada! Jepp, du läste rätt. Bada. I maj. I havet. I Nordnorge. Så han slängde av sig kläderna och sprang ner i vattnet, doppade sig och allt! Och sedan rätt upp till elden, på med torra kläder och på med mer ved på brasan! Han tyckte faktiskt att det var riktigt skönt. Bildbevis kommer här, såklart... Jag var bara helt imponerad och hade aldrig ens kommit på tanken, där jag satt med fleecetröja, jacka, långkalsonger och vantar!

Efter en kopp kaffe var vi till slut tyvärr tvungna att köra hemåt igen, jag tror jag hade kunnat sitta där i solen hela natten om det inte vore för att jag skulle upp till jobbet söndag morgon. Vilket fantastisk kväll!

Kramar Maria

Hemma igen efter en fjälltur som innehöll de flesta möjliga och omöjliga väder! Eller få se nu, det regnade nog faktiskt inte...nej det gjorde det nog inte...men det snöade, haglade och blåste! Och så sken solen litegrann innimellan.

En del av poängen med det hela (förutom att få komma ut litegrann då) var att testa en hel del ny utrustning, så på det viset var det ju inte så dumt med hagel och blåst! Snacka om att få testa vad sakerna går för. Och det mesta höll måttet väldigt bra, kanske speciellt tältet som vi var väldigt nöjda med. Vi hade aldrig satt upp det innan och det blåste och snöade ganska ordentligt när vi skulle ge oss på det. Plus att vi var trötta och hungriga, och Richard höll på att förfrysa fötterna. Men det gick strålande! Och när det sen dessutom stod kvar likadant efter en blåsig natt visste vi att vi gjort ett bra köp.

Det hela började iallafall med att vi körde runt Saltfjorden, över och förbi Saltstraumen, och en liten bit västerut till. Här skulle det bli en karta men det fungerade visst inte...kanske blir det en länk till en karta iallafall?

Visa större karta

Till sist parkerade vi iallafall (vid den nordvästra änden av den stora sjön ni ser på kartan) och hittade början på vår vandringsled! Sedan följde drygt två timmars vandring i ett ganska kraftigt snöfall, längs sjön. Ibland gick vi nere vid vattnet (verkligen väldigt nära vattnet ibland) och ibland gick stigen högt, högt ovanför sjön. Dit klättrade den längs branta stup, över hala stenar och nedfallna träd.

Den lilla sjön öster om den stora hade vi sett ut som möjlig lägerplats. Det visade sig vara precis så fint som vi tänkt oss! Höga berg runt omkring, smältvatten som forsade ner för bergssidorna. Något förvånande var att det låg ett par små hytter vid sjön (norrmän och deras hytter...) men vi höll oss till andra sidan. Där var det väldigt blött i marken men vi tog oss ut på en liten udde som var helt perfekt! Sen följde en hektiskt stund med matlagning på Trangia och tältuppsättning innan vi trötta och nöjda kunde krypa ner i sovsäckarna!

Under natten blåste och haglade det, och jag var lite mörkrädd trots att det inte var det minsta mörkt...men vi sov allt en del också! Tidigt på morgonen kokade vi havregrynsgröt, det satt fint. Sedan var det bara att packa ner tält, sovsäckar och allt annat, och efter en kopp kaffe gav vi oss av! Samma vandringsled, men ändå inte. Idag var vädret klarare, solen tittade fram till och med, vilket gjorde att vi såg så mycket mer av allt det vackra vi hade runt oss!

Under turen såg vi en styck lämmel, ett helt gäng med renar och en styck väldigt fin räv! Wildlife, yes indeed. Läckert.
Det var nog allt tror jag...nu har vi packat upp våra ryggsäckar, ätit lite indisk middag och ser fram emot att få krypa ner i vår varma, mjuka säng! Jag ska lägga upp lite bilder här så småningom, så ska ni få se precis hur vackert det var. Till dess - ha det gott!

Söndag betyder turdag för alla norrmän (iallafall de flesta) och så även för emigrerade svenskar. Hösten har kommit till Bodö på allvar, men det stoppar inte oss. Det finns som bekant inget dåligt väder, bara dåliga kläder... Och nu hade vi faktiskt sådan tur att vi klarade oss utan en droppe regn på hela turen, vilket gjorde det hela inte bara trevligare utan även enklare! Man ska inte underskatta svårigheten i att ta sig upp en brant lerig stig i regn.

Skautuva är en av alla toppar i bergsmassivet längs kusten norr om Bodö. Man kan ta sig dit antingen genom att gå längs bergsryggen norrut hela väggen från byn, vilket är en sträcka på ett par mil, eller så kör man en bit längs kusten för att så gå knappt en halvmil österut med ordentligt brant stigning upp på bergsryggen. Vi valde det sistnämnda.

Det är ordentligt blött i markerna nu efter flera veckors frekvent regnande, och vi fick ta flera små avstickare från stigen för att undgå de värsta lerpölarna. Det luktade mossa och blöta löv i skogen, och vi såg gott om svamp. Flera fjällbäckar rinner utför berget på sin väg mot havet så vi hade hela tiden ljudet av forsande vatten i bakgrunden. Vid ett tillfälle gick stigen helt nära ett av vattenfallen, så då passade vi på att fylla vattenflaskorna med vatten som smakar så otroligt mycket bättre än det man får i kranen.

Efter några kilometers brant vandring upp förbi trädgränsen närmade vi oss bergsryggen på 400 m.ö.h, kallad Skauskardet. Här fann vi ett vägskäl med en stig norrut mot Steigtind och en söderut mot Skautuva. Vi begav oss söderut och kom förbi en liten sjö där vi mötte en hel flock renar!

De flesta höjdmetrarna hade vi ju avklarat på väg upp genom skogen, men det kändes allt en del i benen även den sista biten upp på toppen. Det fick bli ett ovanligt kort besök på själva toppen för där blåste det ordentligt och vi hade ingen lust att bli helt nedkylda. Så efter en kort paus satte vi fart nedåt igen, och insåg att det inte bara var på toppen det blåste. Det hade helt enkelt blåst upp ganska ordentligt på kort tid. En god påminnelse om att det är en annan årstid nu, som kräver lite mer försiktighet när man är uppe i fjällen. Fikapausen fick vänta tills vi kom ner mot trädgränsen igen och då var det otroligt gott med lite varmt te, choklad, nötter och russin.

Efter att ha tagit oss ner genom skogen var det skönt att vara framme vid pålitliga Skruttmobilen och köra hem till varm fisksoppa och ett stort glas vin! Vilken perfekt söndag.

God tur, och trevlig höst!

Då är jag tillbaka på min övergivna blogg! Här kommer lite rapportering från ett höst-kallt Nordland, där den första snön föll uppe i bergen för ett par nätter sedan.

Tänkte börja med att berätta lite om vår korta men ack så efterlängtade semester, som bestod av knappt två intensiva veckor i väst-Sverige. Det var mycket som skulle hinnas med och en del fick vi helt enkelt hoppa över för att inte semestern bara skulle bestå av flängande och stressande.

Vi tar det från början: Fredag kväll promenerade vi ner till stationen i Bodö och letade upp natt-tåget mot Trondheim, vilket inte var så svårt eftersom det bara går två tåg per dygn från Bodö... Väl ombord gjorde vi oss hemmastadda i vår alldeles egna kupé, där vi skulle tillbringa natten! Tåget rullade söderut och vi fick se solen sjunka över fjordar och fjäll. Nästa morgon vaknade vi i ett soligt Trondheim, där vi åt frukost  på en kaj utanför stationen innan vi gick ombord på tåget mot Oslo. Under timmarna ner till Oslo hann vi beundra en hel del av Norges fantastiska natur, som Gudbrandsdalen och Dovre fjell. Väl framme i Oslo tog vi oss ut till Karl Johan, något chockade av storstadsrushen som vi uppenbarligen inte är så vana vid längre. Vi hittade en mysig thai-resturang och fick i oss lite fräsch, varm, lagad mat. Så bar det av vidare mot Göteborg! Nu var det ju inte så långt kvar, men aldrig har väl sträckan Öxnered - Göteborg känts så lång... Vi trodde aldrig vi skulle komma fram. Men till slut fick vi komma av tåget och det var så skönt att se Richards föräldrar som stod och väntade på oss! En bil-resa och en dusch senare kröp vi väldigt trötta ner i sängen ute på Källö-Knippla.

Vår första semestervecka bar temat "nära & kära". På vad som måste varit sommarens varmaste dag tog vi båten ut till Vinga tillsammans med Richards föräldrar. Där var vi uppe i fyrtornet, och åt matsäck på klipporna.
Pappa, plastmamma och brorsorna kom ut till Knippla och badade, åt grillad makrill och körde båt.
Mamma har hunnit flytta, bli sambo och byta stad sedan vi emigrerade, så en dag packade vi in oss och svärföräldrarna i bilen och åkte på utflykt med Vänersborg som mål! På vägen stannade vi vid Gräfsnäs slottsruin och åt lunch. Framme i Vänersborg beundrade vi mors nya hem och tog en promenad nere vid Vänern innan vi fick middag.
På lördagen kom ett helt gäng goa vänner ut till Knippla som har saknats mycket under månaderna här uppe! Solen sken hela dagen och vi grillade ute i trädgården men hann inte riktigt äta innan ett ordentligt åskväder brakade loss! Så med gemensamma ansträngningar fick vi med oss allt in och klämde ihop oss i inne istället medans regnet öste ner. 

Vecka två gick i shoppingens tecken - norska löner och svenska priser är en bra kombination! Stora summor hamnade hos IKEA och Fjällsport... Jag hann med att träffa goa vänner från ssk-utbildningen, och RIchard träffade några av sina gamla kursare. En halv dag tillbringades i vårt gamla hem som numer är brorsans hem, och vi fick med oss en del bohag som inte fick plats i kofferten när vi reste första gången.

Slutligen var det slut. Det kändes som att semestern precis hade börjat men rätt vad det var stod vi och packade bilen full! Vi lämmnade Knippla tidigt på morgonen, och fick morgonkaffe hos mamma i Vänersborg. Sen tuffade Skruttmobilen på, mil efter mil, genom Sverige. Vi hade som mål att komma till Sorsele och övernatta där, men det insåg vi så småningom att det inte var möjligt! Över en pizza i Sveg bestämde vi oss för att satsa på ett vandrarhem ungefär halvvägs mellan Sveg och Sorsele. Vi ringde och bokade rum, och vilken service vi fick! Vi ville ju komma sent och åka tidigt, så de lovade hänga nyckeln i dörren och så fick vi lämna betalningen på bordet. Några timmar senare hittade vi fram till vad som i dagsljuset morgonen efter skulle visa sig vara en fantastiskt vacker prästgård. Där sov vi gott i ett rum som inte bara var ett rum, utan en hel lägenhet med kök och badrum. Hit önskar vi verkligen få komma tillbaka! Vandrarhemmet heter Kyrktåsjö och kan ses på http://www.svenskaturistforeningen.se/.

Nästa dag blev full av äventyr. Vi gav oss ut på en "genväg" som bestod av flera mils grusväg med renar att väja för, tog oss över norska gränsen och snirklade oss ner genom bergspasset på smala norska vägar med stup utanför bilfönstret. Rätt vad det var dök Fauske upp och så var det bara en timme kvar! Vilken resa.

Nu ett par veckor och en ordentlig förkylning var senare så är vi tillbaka i vardagslivet. Lägenheten har blivit fantastiskt fin tack vara möbler, lampor och annat husgeråd från IKEA. Än så länge är jag kvar på Nyfödt intensivenm, men det är oklart hur länge jag blir kvar där. Mer om det nästa gång!

Kramar
Maria

Ja, var var jag nu i min berättelse...jo, vi for hem från Riksgränsen på söndagkvällen och pappa &co for ett par timmar senare. De hade sedan ett par dygn i Bodö innan de skulle köra söderut igen mot Göteborg! Så på måndagen hade vi en riktigt härlig utflyktsdag då vi passade på att se en av Bodös största turistmagneter - Saltstraumen! Vad är då Saltstraumen? Jo, världens största malström! Lite kortfattat kan man säga att det är ett trångt inlopp till en stor fjord, vilket innebär att vid ebb och flod pressas stora mängder vatten in och ut. Detta skapar stora, kraftiga virvelströmmar som har dragit ner många båtar till bottnen innan man uppfann båtmotorer starka nog. Det skapar även fantastiska fiskevatten, vilket gör att det bodde människor där redan för typ 10000 år sedan.

Vi passade på att njuta av solen efter ett par dagar i snöstorm, och fikade på en klippa medans vi såg virvlarna bli starkare och starkare. Samuel och jag fiskade lite grann utan större succé tyvärr, vilket vi skyller rakt av på att vi inte hade rätt utrustning för havsfiske...

Sen for vi hem och åt en massa tacos, och tog en promenad innan det var dags att sova för familjen som skulle köra en hel massa mil de närmsta två dagarna! Vi bor rätt långt från Göteborg, om det var någon som missat det... Det var väldigt roligt att få ha dem här! Hur bra vi än har det och hur mycket nytt och spännande vi än får vara med om så saknar vi alla därhemma väldigt, väldigt mycket. Bara så ni vet! :)
Kram på er!

Fredag 15 juni kom jag hem vid 8.30-tiden efter att ha jobbat natt och fick sedan ca fyra timmars sömn innan det var dags att skutta ur sängen. Matsäck skulle packas, kaffe skulle drickas och framförallt: hyrbil skulle hämtas. Hemma igen vid 16-tiden med en ordentlig fyr-hjulsdriven bil. Någon timme senare packade vi in oss, tog fram kartan och svängde ut på riksväg 80! Vi var på väg!

Vi var snart ute ur Bodö och en timme senare svängde vi norrut på E6 i Fauske. Den som nu tror att E6 genom Nord-Norge är en fyrfilig motorväg med planskilda korsningar har fel, fel, fel. E6 genom Nord-Norge har knappt en mittlinje och snirklar sig upp och ned längs fjällväggar, genom tunnlar och runt fjordar. Alltså - ren och skär körglädje! Detta är förmodligen den vackraste och roligaste väg jag någonsin kört. Med jämna mellanrum stannade vi till vid vägkanten för att bara låta oss bli alldeles förundrade av utsikten. Vi stannade även till vid ett antal krigsminnesmärken. På något ställe hade ryska myterister blivit avrättade, på ett annat hade franska soldater strukit med i ett slag.

Ca fyra timmar norrut kom vi fram till ett färje-läge. Jo, man måste åka färja för att komma längre norrut på E6....en färja som går som oftast ca en gång i timmen. Vi hade tur och hann med 21.15 färjan, annars hade vi fått vänta till 22.45.

Såsmåningom nådde vi fram till Narvik och svängde österut mot Riksgränsen. Uppför, uppför gick vägen och till slut kunde vi svänga av vägen och vi var framme! Detta nästan sju timmar efter avfärd. Då var det skönt att få knacka på dörren till kära familjens fjäll-lägenhet och få bädda ner sig i bäddsoffan.

Nästa dag var det ju då tänkt att vi skulle åka snowboard. Vi vaknade till snö-blandat regn och en sikt som nästan var noll. Jag som hade tänkt mig blå himmel och gnistrande snö! Solkrämen var nerpackad och bleka armar redo att bli solbrända... Jaja, nu hade vi ju faktiskt kommit ända hit så det var väl bara att sätta fart. Liftkort införskaffades och vi begav oss till skidshopen där vi fick hyra brädor av trötta säsongsarbetare. Så var det bara att bege sig till liftarna.

Inte ens i Riksgränsen finns det särskilt mycket snö i mitten av juni, så två pister var öppna. Två röda pister. Sa jag att Richard aldrig stått på en snowboard förut? Hursomhelst. Vi spenderade ett par timmar i blöt, tung snö med vinden vinande i ansiktet och snöflingor som inte direkt singlade ner utan snarare for i sidled i blåsten. Och lyckades faktiskt ha riktigt kul! Jag vet inte riktigt vem som ramlade mest, jag är ju inte direkt en erfaren snowboard-åkare heller...vi fick lite assistans av brorsan som tur var! Efter ett par timmar var vi rätt nöjda, finns väl få saker man blir så trött av som att åka i så tung snö. Dessutom var vi rätt blöta vi det laget och snöandet bara tilltog.

Efter skön dusch och middag med hela familjen blev det pingis-turnering i källaren (grattis Samuel som var värdig vinnare...den dagen jag kan ta dina skruv-bollar är jag lycklig...) innan galningar pappa, plast-mamma och småbröder gav sig ut till natt-åkningen! Vi slog oss ner i soffan framför en film på tv medans de slogs med blötsnön. Men de hade ju trots allt kört från Göteborg för att åka skidor i midnattssol.

På söndagen bar det söderöver igen genom alla tunnlar och förbi betande får. På hemresan passade vi på att titta lite närmre på Narvik, som ligger fantastiskt vackert mellan bergssluttningar och fjord. Framåt kvällen var det skönt att vara tillbaka i något så när välkända trakter! Även familjen tog sig ner till Bodö i sin bil men mer om det i nästa inlägg.

Ja, vi fortsätter med vår rutin att gå på tur varje helg! Förra helgen gav vi oss upp på en mindre topp precis i närheten, vilket blev en ganska kort och behaglig tur. Det var väldigt trevlig utsikt (som alltid) från toppen och nervägen blev ett litet äventyr! Den sidan var nämligen rätt mycket brantare, och stigen rätt lerig...så det blev till att halvt om halvt klättra ner med hjälp av sega fjällbjörkar! Emellanåt såg vi uppbyggda hopp så backen används nog till galna människor på mountainbike alt. snowboard.

Igår fick vi en väldigt varm och solig tur ut till Hunstad! Vi gick österut längs med vattnet (Saltfjorden) ca en mil, och sedan inåt land. Då fick vi ta oss genom samhället Hunstad så då blev det lite asfaltsvandring och irrande i villaområden innan vi hittade rätt. Passade på att köpa en påse chips på en Statoil-mack för att göra det hela riktigt city-chickt... Sedan ut i vildmarken igen och uppför, uppför, uppför tills vi nådde Hunstadstoppen. Vilket mest är en stor ås. Däruppe drack vi iaf te (och åt chips) med fantastisk utsikt innan vi traskade hemåt, lagom solbrända på näsan!

Vår andra tur som Nordlandsbor gick till Keiservardens topp på 366 m.ö.h. Detta berg ligger nästan rakt norrut från där vi bor och är ett populärt utflyktsmål. Vi gick hemifrån mitt på dagen ungefär och letade oss med hjälp av karta och kompass på små stigar upp till toppen. Däruppe var utsikten magnifik kan man säga utan att överdriva! Långt västerut kunde vi ana de yttersta öarna på Lofoten. Vi satte oss mot en klippa i skydd från vinden och åt smaskig matsäck. Sedan gick vi vidare österut genom markerna, fram till ett ställe som heter Bestemorstua! Här finns spårcentral med elljusspår och annat. Själva stua är ett café där vi hoppades få lite våfflor, men det visade sig vara stängt under maj månad. Mellansäsong antar jag! Vi fikade resten av vår matsäck istället innan vi hittade en riktigt mysig stig mellan en annan topp (Junkerfjellet) och en stor sjö. Allt som allt tog turen ca 6 timmar och var runt 1,5 mil lång skulle jag tro. Inte långt om man betänker att Elin och Lotta m fl rände runt 21 km i Göteborg dagen innan på ett par timmar, men våra höjdmeter var något fler än deras och när vi kom hem var vi rätt slut i lår- och vadmuskler!

Det var hur som helst en fantastisk dag, och jag ska se om jag inte kan få upp lite bilder här. En visdom från dagen var att myten om norrmän som extrema vandrare definitivt stämmer! I den lokala turföreningens program finns en 7-toppstur, i texten beskrivs den som något ?alle i brukbar form kan vare med? på. Denna endagstur innehåller den topp vi klarade av under en dag, samt sex stycken till! Wow. Det kommer ta ett tag tills vi är i sådan form!