Min Norge-historia

Har bestämt mig för att härma vännen Elins nya blogg-modell (se http://elinapelina.blogg.se) fast något modifierad för att passa mig lite bättre. Så får vi se om det blir bra eller om jag återgår till gamla vanor... Se den här veckan som en test-modell!

Veckans

Läsning Det var ganska lugnt under veckans två natt-pass, så hann ta mig igenom en hel pocket: Paranoia av GreteLise Holm. En helt klart läsvärd deckare som tyvärr saboterades lite av dålig översättning! Det att den utspelar sig i Danmark var intressantare än jag trodde. Kan rekommenderas som rätt lättsam höstunderhållning!

TV-program/film Satt ensam hemma i onsdags och såg ett avsnitt av dokumentärserien Jordmödrarna, som handlar om en förlossningsavdelning. Scary shit! Det blev en konstig blandning av professionellt intresse och personlig skräck...

Utflykt Imorgon ska vi på utflykt till Bertnes-dagarna, låter oerhört spännande eller hur? Vi får väl se. Det är en stor marknad tror jag, så det kan nog bli mysigt! Återkommer med rapport.

Mat Det blir alltid lite upp o ner när man jobbar natt, så veckans höjdpunkt blir faktiskt en frys-pizza som jag åt i onsdags efter nattarbete och en timme i simhallen. Det var inte så dumt med ett glas rödvin till!

Borde Sy upp de förbaskade gardinerna! Oj oj vad jag har skjutit upp det nu.

Drömmar Hoppas på att mamma kan komma hit några dagar om inte alltför lång tid.

Planer Se under Utflykt...

Från oss alla till er alla - en riktigt god helg!
Kram kram

               



     

Söndag betyder turdag för alla norrmän (iallafall de flesta) och så även för emigrerade svenskar. Hösten har kommit till Bodö på allvar, men det stoppar inte oss. Det finns som bekant inget dåligt väder, bara dåliga kläder... Och nu hade vi faktiskt sådan tur att vi klarade oss utan en droppe regn på hela turen, vilket gjorde det hela inte bara trevligare utan även enklare! Man ska inte underskatta svårigheten i att ta sig upp en brant lerig stig i regn.

Skautuva är en av alla toppar i bergsmassivet längs kusten norr om Bodö. Man kan ta sig dit antingen genom att gå längs bergsryggen norrut hela väggen från byn, vilket är en sträcka på ett par mil, eller så kör man en bit längs kusten för att så gå knappt en halvmil österut med ordentligt brant stigning upp på bergsryggen. Vi valde det sistnämnda.

Det är ordentligt blött i markerna nu efter flera veckors frekvent regnande, och vi fick ta flera små avstickare från stigen för att undgå de värsta lerpölarna. Det luktade mossa och blöta löv i skogen, och vi såg gott om svamp. Flera fjällbäckar rinner utför berget på sin väg mot havet så vi hade hela tiden ljudet av forsande vatten i bakgrunden. Vid ett tillfälle gick stigen helt nära ett av vattenfallen, så då passade vi på att fylla vattenflaskorna med vatten som smakar så otroligt mycket bättre än det man får i kranen.

Efter några kilometers brant vandring upp förbi trädgränsen närmade vi oss bergsryggen på 400 m.ö.h, kallad Skauskardet. Här fann vi ett vägskäl med en stig norrut mot Steigtind och en söderut mot Skautuva. Vi begav oss söderut och kom förbi en liten sjö där vi mötte en hel flock renar!

De flesta höjdmetrarna hade vi ju avklarat på väg upp genom skogen, men det kändes allt en del i benen även den sista biten upp på toppen. Det fick bli ett ovanligt kort besök på själva toppen för där blåste det ordentligt och vi hade ingen lust att bli helt nedkylda. Så efter en kort paus satte vi fart nedåt igen, och insåg att det inte bara var på toppen det blåste. Det hade helt enkelt blåst upp ganska ordentligt på kort tid. En god påminnelse om att det är en annan årstid nu, som kräver lite mer försiktighet när man är uppe i fjällen. Fikapausen fick vänta tills vi kom ner mot trädgränsen igen och då var det otroligt gott med lite varmt te, choklad, nötter och russin.

Efter att ha tagit oss ner genom skogen var det skönt att vara framme vid pålitliga Skruttmobilen och köra hem till varm fisksoppa och ett stort glas vin! Vilken perfekt söndag.

God tur, och trevlig höst!

Tänkte få ner lite av det som upptatt stor del av min tankeverksamhet senaste tiden i blogg-form. Det handlar bland annat om något som är vardag för ganska många andra sjuksköterskor, både här och i Norge, nämligen den bland arbetsgivare så populära anställningsformen vikariat. Som ni vet blev jag bara anställd under sommaren, något jag valde för att få möjligheten att jobba på en arbetsplats jag väldigt gärna ville jobba på. Jag kunde valt en vanlig medicin-avdelning, fått ett längre vikariat men haft trist på jobbet... Nog om det. Mitt ursprungliga vikariat gick ut i slutet av augusti, och sedan dess har jag fått det förlängt ett par gånger, med ett par veckor åt gången. En något otrevlig situation som ni kanske förstår. Jag har fått lite hintar om att jag förmodligen kommer få stanna kvar till nyår, men inget klart besked. Så länge sökte jag ett längre vikariat på ortopedin på sjukhuset. Så har tankarna snurrat de senaste veckorna. Börja på ny avdelning, med nya människor och nya rutiner, arbeta med vuxna igen, få kanske upp till ett års vikariat...eller vara kvar med småtrollen i sina kuvöser, få lära mig mer om neonatalvård, lära känna de jag redan lärt känna ännu bättre, inte veta om jag har jobb i januari... what to do, what to do. Det hela ställdes på sin spets i torsdags kväll när jag skulle jobba natt och fann ett brev från min chef i postfacket, med ett kontrakt oktober-december. Det lär dröja innan jag hör något från ortopedin, så än vet jag inte ens om jag är aktuell för det jobbet överhuvudtaget.

Så nu har jag helt enkelt bestämt mig! Jag ska stanna kvar på nyfödtintensiven, och jag ska slåss med näbbar och klor för att få vara kvar där även nästa år! Så får vi se om det visade sig vara ett klokt beslut eller inte. En dag ska jag ha ett fast jobb, med fast schema. Men tydligen inte riktigt ännu.

Helgkramar till er alla!

Då är jag tillbaka på min övergivna blogg! Här kommer lite rapportering från ett höst-kallt Nordland, där den första snön föll uppe i bergen för ett par nätter sedan.

Tänkte börja med att berätta lite om vår korta men ack så efterlängtade semester, som bestod av knappt två intensiva veckor i väst-Sverige. Det var mycket som skulle hinnas med och en del fick vi helt enkelt hoppa över för att inte semestern bara skulle bestå av flängande och stressande.

Vi tar det från början: Fredag kväll promenerade vi ner till stationen i Bodö och letade upp natt-tåget mot Trondheim, vilket inte var så svårt eftersom det bara går två tåg per dygn från Bodö... Väl ombord gjorde vi oss hemmastadda i vår alldeles egna kupé, där vi skulle tillbringa natten! Tåget rullade söderut och vi fick se solen sjunka över fjordar och fjäll. Nästa morgon vaknade vi i ett soligt Trondheim, där vi åt frukost  på en kaj utanför stationen innan vi gick ombord på tåget mot Oslo. Under timmarna ner till Oslo hann vi beundra en hel del av Norges fantastiska natur, som Gudbrandsdalen och Dovre fjell. Väl framme i Oslo tog vi oss ut till Karl Johan, något chockade av storstadsrushen som vi uppenbarligen inte är så vana vid längre. Vi hittade en mysig thai-resturang och fick i oss lite fräsch, varm, lagad mat. Så bar det av vidare mot Göteborg! Nu var det ju inte så långt kvar, men aldrig har väl sträckan Öxnered - Göteborg känts så lång... Vi trodde aldrig vi skulle komma fram. Men till slut fick vi komma av tåget och det var så skönt att se Richards föräldrar som stod och väntade på oss! En bil-resa och en dusch senare kröp vi väldigt trötta ner i sängen ute på Källö-Knippla.

Vår första semestervecka bar temat "nära & kära". På vad som måste varit sommarens varmaste dag tog vi båten ut till Vinga tillsammans med Richards föräldrar. Där var vi uppe i fyrtornet, och åt matsäck på klipporna.
Pappa, plastmamma och brorsorna kom ut till Knippla och badade, åt grillad makrill och körde båt.
Mamma har hunnit flytta, bli sambo och byta stad sedan vi emigrerade, så en dag packade vi in oss och svärföräldrarna i bilen och åkte på utflykt med Vänersborg som mål! På vägen stannade vi vid Gräfsnäs slottsruin och åt lunch. Framme i Vänersborg beundrade vi mors nya hem och tog en promenad nere vid Vänern innan vi fick middag.
På lördagen kom ett helt gäng goa vänner ut till Knippla som har saknats mycket under månaderna här uppe! Solen sken hela dagen och vi grillade ute i trädgården men hann inte riktigt äta innan ett ordentligt åskväder brakade loss! Så med gemensamma ansträngningar fick vi med oss allt in och klämde ihop oss i inne istället medans regnet öste ner. 

Vecka två gick i shoppingens tecken - norska löner och svenska priser är en bra kombination! Stora summor hamnade hos IKEA och Fjällsport... Jag hann med att träffa goa vänner från ssk-utbildningen, och RIchard träffade några av sina gamla kursare. En halv dag tillbringades i vårt gamla hem som numer är brorsans hem, och vi fick med oss en del bohag som inte fick plats i kofferten när vi reste första gången.

Slutligen var det slut. Det kändes som att semestern precis hade börjat men rätt vad det var stod vi och packade bilen full! Vi lämmnade Knippla tidigt på morgonen, och fick morgonkaffe hos mamma i Vänersborg. Sen tuffade Skruttmobilen på, mil efter mil, genom Sverige. Vi hade som mål att komma till Sorsele och övernatta där, men det insåg vi så småningom att det inte var möjligt! Över en pizza i Sveg bestämde vi oss för att satsa på ett vandrarhem ungefär halvvägs mellan Sveg och Sorsele. Vi ringde och bokade rum, och vilken service vi fick! Vi ville ju komma sent och åka tidigt, så de lovade hänga nyckeln i dörren och så fick vi lämna betalningen på bordet. Några timmar senare hittade vi fram till vad som i dagsljuset morgonen efter skulle visa sig vara en fantastiskt vacker prästgård. Där sov vi gott i ett rum som inte bara var ett rum, utan en hel lägenhet med kök och badrum. Hit önskar vi verkligen få komma tillbaka! Vandrarhemmet heter Kyrktåsjö och kan ses på http://www.svenskaturistforeningen.se/.

Nästa dag blev full av äventyr. Vi gav oss ut på en "genväg" som bestod av flera mils grusväg med renar att väja för, tog oss över norska gränsen och snirklade oss ner genom bergspasset på smala norska vägar med stup utanför bilfönstret. Rätt vad det var dök Fauske upp och så var det bara en timme kvar! Vilken resa.

Nu ett par veckor och en ordentlig förkylning var senare så är vi tillbaka i vardagslivet. Lägenheten har blivit fantastiskt fin tack vara möbler, lampor och annat husgeråd från IKEA. Än så länge är jag kvar på Nyfödt intensivenm, men det är oklart hur länge jag blir kvar där. Mer om det nästa gång!

Kramar
Maria