Skautuva (626 m.ö.h) 23/9 -07
Söndag betyder turdag för alla norrmän (iallafall de flesta) och så även för emigrerade svenskar. Hösten har kommit till Bodö på allvar, men det stoppar inte oss. Det finns som bekant inget dåligt väder, bara dåliga kläder... Och nu hade vi faktiskt sådan tur att vi klarade oss utan en droppe regn på hela turen, vilket gjorde det hela inte bara trevligare utan även enklare! Man ska inte underskatta svårigheten i att ta sig upp en brant lerig stig i regn.
Skautuva är en av alla toppar i bergsmassivet längs kusten norr om Bodö. Man kan ta sig dit antingen genom att gå längs bergsryggen norrut hela väggen från byn, vilket är en sträcka på ett par mil, eller så kör man en bit längs kusten för att så gå knappt en halvmil österut med ordentligt brant stigning upp på bergsryggen. Vi valde det sistnämnda.
Det är ordentligt blött i markerna nu efter flera veckors frekvent regnande, och vi fick ta flera små avstickare från stigen för att undgå de värsta lerpölarna. Det luktade mossa och blöta löv i skogen, och vi såg gott om svamp. Flera fjällbäckar rinner utför berget på sin väg mot havet så vi hade hela tiden ljudet av forsande vatten i bakgrunden. Vid ett tillfälle gick stigen helt nära ett av vattenfallen, så då passade vi på att fylla vattenflaskorna med vatten som smakar så otroligt mycket bättre än det man får i kranen.
Efter några kilometers brant vandring upp förbi trädgränsen närmade vi oss bergsryggen på 400 m.ö.h, kallad Skauskardet. Här fann vi ett vägskäl med en stig norrut mot Steigtind och en söderut mot Skautuva. Vi begav oss söderut och kom förbi en liten sjö där vi mötte en hel flock renar!
De flesta höjdmetrarna hade vi ju avklarat på väg upp genom skogen, men det kändes allt en del i benen även den sista biten upp på toppen. Det fick bli ett ovanligt kort besök på själva toppen för där blåste det ordentligt och vi hade ingen lust att bli helt nedkylda. Så efter en kort paus satte vi fart nedåt igen, och insåg att det inte bara var på toppen det blåste. Det hade helt enkelt blåst upp ganska ordentligt på kort tid. En god påminnelse om att det är en annan årstid nu, som kräver lite mer försiktighet när man är uppe i fjällen. Fikapausen fick vänta tills vi kom ner mot trädgränsen igen och då var det otroligt gott med lite varmt te, choklad, nötter och russin.
Efter att ha tagit oss ner genom skogen var det skönt att vara framme vid pålitliga Skruttmobilen och köra hem till varm fisksoppa och ett stort glas vin! Vilken perfekt söndag.
God tur, och trevlig höst!
Skautuva är en av alla toppar i bergsmassivet längs kusten norr om Bodö. Man kan ta sig dit antingen genom att gå längs bergsryggen norrut hela väggen från byn, vilket är en sträcka på ett par mil, eller så kör man en bit längs kusten för att så gå knappt en halvmil österut med ordentligt brant stigning upp på bergsryggen. Vi valde det sistnämnda.
Det är ordentligt blött i markerna nu efter flera veckors frekvent regnande, och vi fick ta flera små avstickare från stigen för att undgå de värsta lerpölarna. Det luktade mossa och blöta löv i skogen, och vi såg gott om svamp. Flera fjällbäckar rinner utför berget på sin väg mot havet så vi hade hela tiden ljudet av forsande vatten i bakgrunden. Vid ett tillfälle gick stigen helt nära ett av vattenfallen, så då passade vi på att fylla vattenflaskorna med vatten som smakar så otroligt mycket bättre än det man får i kranen.
Efter några kilometers brant vandring upp förbi trädgränsen närmade vi oss bergsryggen på 400 m.ö.h, kallad Skauskardet. Här fann vi ett vägskäl med en stig norrut mot Steigtind och en söderut mot Skautuva. Vi begav oss söderut och kom förbi en liten sjö där vi mötte en hel flock renar!
De flesta höjdmetrarna hade vi ju avklarat på väg upp genom skogen, men det kändes allt en del i benen även den sista biten upp på toppen. Det fick bli ett ovanligt kort besök på själva toppen för där blåste det ordentligt och vi hade ingen lust att bli helt nedkylda. Så efter en kort paus satte vi fart nedåt igen, och insåg att det inte bara var på toppen det blåste. Det hade helt enkelt blåst upp ganska ordentligt på kort tid. En god påminnelse om att det är en annan årstid nu, som kräver lite mer försiktighet när man är uppe i fjällen. Fikapausen fick vänta tills vi kom ner mot trädgränsen igen och då var det otroligt gott med lite varmt te, choklad, nötter och russin.
Efter att ha tagit oss ner genom skogen var det skönt att vara framme vid pålitliga Skruttmobilen och köra hem till varm fisksoppa och ett stort glas vin! Vilken perfekt söndag.
God tur, och trevlig höst!
Kommentarer
Postat av: Linnéa
Hej! Det låter ju jättehärligt! Det verkar passa er två bergsgetter perfekt att bo däruppe i norr =) Jag har suttit med en massa elevtexter precis och jag skulle säga att du skriver väldigt levande Maria- fortsätt så! hihi man blir ju lite arbetsskadad...Ska ta tag i dagens plugg nu...var ute och gick på morgonen längs hamnen - det är inte bergsbestigning direkt men nog så skönt! Ha en härlig helg! Kramar Linnéa! ps idag ska vi ha riktig familjemiddag - martins föräldrar och mina och så vi...spännande ds.
Trackback
