Min Norge-historia

Vår andra tur som Nordlandsbor gick till Keiservardens topp på 366 m.ö.h. Detta berg ligger nästan rakt norrut från där vi bor och är ett populärt utflyktsmål. Vi gick hemifrån mitt på dagen ungefär och letade oss med hjälp av karta och kompass på små stigar upp till toppen. Däruppe var utsikten magnifik kan man säga utan att överdriva! Långt västerut kunde vi ana de yttersta öarna på Lofoten. Vi satte oss mot en klippa i skydd från vinden och åt smaskig matsäck. Sedan gick vi vidare österut genom markerna, fram till ett ställe som heter Bestemorstua! Här finns spårcentral med elljusspår och annat. Själva stua är ett café där vi hoppades få lite våfflor, men det visade sig vara stängt under maj månad. Mellansäsong antar jag! Vi fikade resten av vår matsäck istället innan vi hittade en riktigt mysig stig mellan en annan topp (Junkerfjellet) och en stor sjö. Allt som allt tog turen ca 6 timmar och var runt 1,5 mil lång skulle jag tro. Inte långt om man betänker att Elin och Lotta m fl rände runt 21 km i Göteborg dagen innan på ett par timmar, men våra höjdmeter var något fler än deras och när vi kom hem var vi rätt slut i lår- och vadmuskler!

Det var hur som helst en fantastisk dag, och jag ska se om jag inte kan få upp lite bilder här. En visdom från dagen var att myten om norrmän som extrema vandrare definitivt stämmer! I den lokala turföreningens program finns en 7-toppstur, i texten beskrivs den som något ?alle i brukbar form kan vare med? på. Denna endagstur innehåller den topp vi klarade av under en dag, samt sex stycken till! Wow. Det kommer ta ett tag tills vi är i sådan form!