Min Norge-historia

Jag är så nöjd!!! För bara ett par år sedan var jag helt övertygad om att mina onda knän aldrig skulle klara en halvmaraton och träningen som krävs innan, men haha! Lite (eller ganska mycket faktiskt) strategisk styrketräning, klokt upplagt träningsprogram och se där! Inget är omöjligt. Nu ska jag väl inte säga att jag inte kände något alls i knäna under loppet, men jag har klarat mig genom hela träningsprogrammet stort sett utan att känna någon smärta alls.

Mitt mål var två timmar, och tiden blev 2.04.30 - så det får väl räknas som runt två timmar! Under de sista kilometrarna förändrades målet till att ta sig i mål...då var det inte mycket krafter kvar. Men vilken upplevelse! Vi var människor från hela världen som ställde upp oss till start 22.30 i lördags. Banan gick längs södra udden på Tromsöya, med strålande utsikt över fjorden och fjällen. Midnattssolen gav oss ett vackert ljus att springa i. Och när man kom tillbaka in till centrum för att gå i mål, vilken känsla....fullt av folk som hejade på och applåderade! Just då var det skit samma hur fort jag egentligen sprungit, jag var bara så otroligt stolt över att ha klarat det här! Riktigt, riktigt jobbigt. Men det var det värt.

Nu är Elin och Andreas på väg hem igen, och vi ska väl kanske lägga oss och sova en stund...igår var en lång men fantastisk dag! Mer om det senare!