Min Norge-historia

Ja hur ska man egentligen beskriva den här helgen med alla upplevelser? Ska göra så gott jag kan!

Torsdag 19/6
Vi promenerade bort till flygplatsen och mötte Elin och Andreas - åh det var kul att se dem igen! Jag hade köpt räkor nere på kajen på eftermiddagen, och solen sken, så vi packade godsakerna i kylväskan och gick ned till stranden i Breivika! Där satte vi oss på klipporna med utsikt över havet och njöt av räkor och vin.

Fredag 20/6
Richard spenderade förmiddagen på jobbet med att avsluta saker inför semestern. Jag, Elin och Andreas tog en lugn morgon här hemma och ordnade sedan det sista inför resan. När Richard kommit hem åt vi lunch, packade in oss i bilen och så var vi på väg!
Vi körde norrut, med en matpaus i metropolen Ballangen, förbi Narvik, och till slut, efter ganska många timmars körning, in i Tromsö! Vi hittade "vår" lägenhet, hyrd av en privatperson, som visade sig innehålla ett myller av diverse antikviteter (lampor med statyer och liknande), personliga saker som foton och allt möjligt - smaken är ju som bekant som baken men det kändes lite märkligt att liksom bo hemma hos någon man inte känner! Men, vi hade två sovrum, ett badrum med jacuzzi, trådlöst nät och ett ordentligt kök så egentligen var det hela perfekt!

Lördag 21/6
Efter frukost tog vi bilen till linbanan i Tromsö, kallad fjellheisen! Den går upp på ett fjäll, och så ser man hela byn, fjordarna och fjällen däruppifrån. Väldigt trevligt! Grabbarna fick kasta lite snöboll också!
Tillbaka inne i Tromsö centrum åt vi god lunch på en resturang nere vid hamnen. Mätta och belåtna besökte vi Polaria, där vi såg en helt fantastisk panoramafilm om Svalbard. Fåglar, isbjörnar, otrolig natur! Blev sugen på att åka dit. På Polaria finns även sälar, torskar, kamchatkakrabbor och annat spännande som simmade runt i sina akvarier så vi kikade så klart på dem också.
"Hemma" igen var det dags att börja ladda upp för loppet, med vila, pastamiddag och lite mer vila. Som ni kanske läst i inlägget jag skrev då var jag ganska nervös!
Lite före kl 22 gick jag, Elin och Andreas ner till centrum. Där blev det lite uppvärmning, och 22.30 gick startskottet! Jag var superladdad! Det var lite mulet, men det regnade inte och midnattssolen sken på fjällen på andra sidan fjorden.
Elin gjorde sin bästa halvmara någonsin, fantastiskt bra jobbat, och jag gjorde ju också min bästa någonsin eftersom det var min första... :) Andreas hade satsat på att vila sig iform så det tog lite längre tid för honom men han tog sig runt han med. Känslan när jag sprang de sista hundra meterna fram till mål kommer jag aldrig att glömma, alla människor,  Elin och Richard som klappade och hejade på... Sent på natten kom vi tillbaka till lägenheten, fick i oss lite kvällsmat, duschade och kraschade i säng!

Söndag 22/6
Det var fyra ordentligt trötta vänner som kravlade sig ur sängen på söndagsmorgonen. Vi åt frukost och packade ihop oss, och körde söderut. Vi körde några timmar på samma väg som vi körde på fredagen, men en bit före Narvik svängde vi västerut - mot Lofoten! Resten av dagen spenderades med att säga "Åååå!!", "Kolla!!!" och "Va fiiiint" medans vi tog oss från "hälen" på Lofoten till "tån". För Lofoten är helt otroligt fantastiskt. Nu hade vi en färje-tid att passa så vi fick stå på litegrann, annars hade man kunnat ta ungefär hur lång tid som helst på sig att köra den sträckan. Men vi tog oss iallafall tid till att stanna och fotografera, äta, sträcka på benen och faktiskt bada! Nä, denna gången var det inte Richard som kastade sig i kalla Atlanten utan Andreas. Impade var vi!
Lofoten går egentligen inte att beskriva. Gröna berg, spetsiga berg, fjordar, fantastiska stränder... Jag ska lägga upp bilder så småningom!

OK, nästan helt ute på tippen ligger Moskenes, och därifrån går det bilfärja hit till Bodö. Vi hade efter tips från Rune köpt biljetter till färjan på förhand och det var tur, för filerna var redan smäckfulla när vi kom. Nice att kunna glida in i "Reserverat"-filen. Vi kom precis i tid, 45 minuter innan båten skulle gå som det stod i informationen. Det visade sig vara helt meningslöst, eftersom färjan var sen från Bodö. Men men. En timme sena lämnade vi den lilla hamnen i Moskenes.
Sedan fick vi en nästan fyra timmar lång makalöst vacker resa till Bodö med lugnt hav, klarblå himmel och strålande midnattssol! Från båten såg vi ögrupperna Väröy och Röst, och den vackra Nordlandskusten. Om vi tittade neråt istället såg vi massor av sill-stim! Det såg ut som runda stora fläckar som kom drivande i vattnet, och när de kom närmre så såg man att det var massor av fisk, precis vid ytan. De blev nog jagade av sej eller liknande, och höll ihop för att komma undan. Har sett något sånt i en dokumentär en gång, riktigt häftigt!

01.30 körde vi av färjan i Bodö och körde den lilla biten hem. Det var skönt att komma i säng!

Som sagt, vilken helg! Vi har haft så roligt, och sett så mycket.
Nu ska vi snart sova, och imorgon bär det av i bilen igen. Denna gången söderut, mot Sverige!
Sommarhälsningar från mig!

Vill du se hur trött jag var när jag kom i mål? :)
Gå in på http://marathon-photos.com och klicka på Midnight Sun Marathon under Recent Highlights till vänster på sidan. Skriv sedan in 1168 och tryck på Search!

Jag är så nöjd!!! För bara ett par år sedan var jag helt övertygad om att mina onda knän aldrig skulle klara en halvmaraton och träningen som krävs innan, men haha! Lite (eller ganska mycket faktiskt) strategisk styrketräning, klokt upplagt träningsprogram och se där! Inget är omöjligt. Nu ska jag väl inte säga att jag inte kände något alls i knäna under loppet, men jag har klarat mig genom hela träningsprogrammet stort sett utan att känna någon smärta alls.

Mitt mål var två timmar, och tiden blev 2.04.30 - så det får väl räknas som runt två timmar! Under de sista kilometrarna förändrades målet till att ta sig i mål...då var det inte mycket krafter kvar. Men vilken upplevelse! Vi var människor från hela världen som ställde upp oss till start 22.30 i lördags. Banan gick längs södra udden på Tromsöya, med strålande utsikt över fjorden och fjällen. Midnattssolen gav oss ett vackert ljus att springa i. Och när man kom tillbaka in till centrum för att gå i mål, vilken känsla....fullt av folk som hejade på och applåderade! Just då var det skit samma hur fort jag egentligen sprungit, jag var bara så otroligt stolt över att ha klarat det här! Riktigt, riktigt jobbigt. Men det var det värt.

Nu är Elin och Andreas på väg hem igen, och vi ska väl kanske lägga oss och sova en stund...igår var en lång men fantastisk dag! Mer om det senare!

Ja, här är en rapport direkt från Tromsö! Själva resan ska jag berätta mer om en annan dag, för just nu är det bara en sak i skallen: 21 km. Det är nu exakt två timmar och fem minuter tills starten går. Det är då det kommer att visa sig om vårens träning och uppladdning har gjort sitt! Jag är ganska nervös vid det här laget...det är ju faktiskt min första halvmara, till skillnad från de andra i gänget som sprungit flera var. Richard gör oss tyvärr inte sällskap, han var ju ordentligt sjuk i influensa i veckan och är fortfarande inte helt frisk. Det känns riktigt, riktigt trist efter alla timmar vi lagt ner. Men, han får stå vid mållinjen och heja på oss, och jag kommer springa för att göra honom stolt! Och mig själv förstås.
Det har varit fint väder här idag ända tills för ett par timmar sedan, då kom det en ordentlig åskskur. Men nu ser det faktiskt ut att klarna upp igen, så vi hoppas få se midnattssolen när vi springer senare!

Återkommer med resultat och mer om vår fina resa!

På fredagskvällen körde vi ner till tågstationen och hämtade Richards föräldrar, Lasse och Agneta! De hade då tillbringat ett dygn på tåg genom lite av Sverige och stora delar av Norge - samma resa som vi gjorde förra sommaren. De var väldigt nöjda med resan och hade fått se mycket av det här vackra landet  genom tågfönstret!

Fredagskvällen ägnades åt färska räkor, gott vin och en skön promenad i kvällssolen. På lördagen packade vi lite picknick och körde ut till vårt nya favoritställe - stranden på Sandhornöya. Det var strålande sol och knappt någon vind - ändå var vi stort sett ensamma på den kilometerlånga stranden. Efter pastasallad till lunch ordnade Richard med brasa och så kokade vi vatten till kaffe. Vilken eftermiddag!

Hemma igen blev vi först glada och sedan ledsna framför tv:n då Sverige förlorade mot Spanien. Men, vi tog oss i kragen, snyggade till oss och gick ner på byn! Där blev det födelsedagsmiddag på Bryggeri Kaia, och drinkar i baren på 13:e våningen hos SAS Radisson.

Söndagen blev en ganska lugn och skön dag. Richard hade feber och var så illa tvungen att ta det lugnt. Jag tog med mig Lasse och Agneta ut i skogen, där de fick sig en skön promenad medans jag sprang en runda.

Lasse och Agneta, tack för en väldigt trevlig helg, och för allt ni hade med er till oss!

Nu hoppas vi att Richard snart är frisk, och att jag slipper bli sjuk. Har känt mig lite hängig jag med, men jag hoppas jag kan "mota virusarna i dörren". På lördag är det ju dags! Så håll tummarna och heja på våra immunförsvar.

Ja, så kallas sommaren här i Nordnorge av vissa Bodø-væringer. Termometern stod på 6 grader idag så man kan ju förstå varför... Men förra veckan hade vi faktiskt 20 grader här flera dagar, och det tycker jag är bra mycket bättre än typ 32 eller vad det nu varit söderut, det är alldeles för varmt för mig!

Igår körde vi vad man skulle kunna kalla för ett genrep inför halvmaran i Tromsö! Sprang nämligen 19 km. Och det gick  riktigt bra! Ska ju inte säga att det inte var jobbigt, men det handlar ju inte om att det inte ska vara jobbigt heller! Så nu känns det som att Tromsö kommer att gå som en dans. Jag har ingen aning om hur fort jag kommer kunna springa egentligen, igår sprang jag på 2 timmar och 4 minuter och målet är egentligen att komma runt halvmaran på 2 timmar vilket nog är inte är orimligt med tanke på "lopp-effekten" :)

Sitter här och kollar på fotboll, Holland krossar Italien och det är helt otroligt underhållande! Vilken snygg-fotboll. Imorgon blir det fotbollskväll och jag ska gå med Sverige-tröjan på mig när jag gör mina ärenden på dagen. Är ju stolt över att jag kommer från ett land som klarar att ta sig till slutspel, till skillnad från mina nya landsmän!

Här hemma börjar det se ut som just ett hem. Jag ska lägga upp lite bilder här när allt är iordning, så ska ni få se hur vi bor nu!
Nä, nu börjar det allt bli dags att knyta ihop sängen. Ska sova gott inatt, för nu sitter det både persienner och rullgardiner i bägge fönstren i sovrummet! Man kan ju som Andreas skrev även använda en ögonbindel, och det brukar jag faktiskt göra när jag har jobbat natt! Midnattssol i all ära, men det är ju trots allt ännu ljusare mitt på dagen.

Ha det gott, och heja Sverige!!!

Ja, nu är vi på plats. Äntligen! Visst, här är fullständigt kaos med kartonger och plastpåsar och ena halvan av soffan i ett hörn och andra halvan i ett annat hörn...men det är ju ett så mycket trevligare nöje att packa upp och komma i ordning! Vår nya lägenhet är så mysig (vår andra lägenhet var ju bra på många sätt, men så särskilt mysig var den då inte) och det är ett så lugnt och tyst område vi har hamnat i. Mindre trafik, och utanför fönstret är det ett dagis med barn som gungar istället för ett nedbrunnet hus... Jag är lättad över att det blev så bra, det var ju faktiskt inte vi som valde att flytta (även om vi valde att flytta så fort som möjligt) så det hade lätt kunnat kännas ganska bittert annars.

I lördags startade vi lite försiktigt med att lassa bilen full med allt vi hade på vinden eftersom vi hade fått OK på att flytta in lite saker en dag för tidigt. När vi kom till den nya lägenheten med lasset så såg vi att den förra hyresgästen hade lite saker kvar, det var ett par sängar bland annat plus att det satt kvar persienner. Men än så länge var det ju inte slut på dagen så vi var inte så bekymrade över det utan ställde ner våra saker i förrådet i källaren och åkte hem och städade på vinden.

Söndag morgon och den första av två, eller egentligen tre, flyttdagar. Med lite onda aningar körde vi först bort till den nya lägenheten för att kolla lägenheten, och jajamen, där var fortfarande kvar en del av den förra hyresgästens saker. Ringde hyresvärden som försökte få tag på hyresgästen utan att lyckas. Nåja, vi flyttar väl in ändå helt enkelt....
Så körde vi bort till Statoil där jag flera veckor tidigare noga bokat ett stort släp för att vara säker på att det skulle finnas ett till oss. Det gjorde det inte. De otroligt smarta, säkert väldigt välbetalda och välutbildade bensinstationsarbetarna hade nämligen lyckats dubbelboka i sitt otroligt avancerade papper-i-pärm-system. Det hade jag ju kanske kunnat acceptera om bruden i kassan hade varit lite service-minded och beklagat och försökt ordna, men hon var snarare av åsikten att jaja, det är ju sånt som händer. Nej, det är inte sånt som händer och vad tusan ska vi göra nu har du tänkt dig? Till sist fick jag henne att ringa till en annan Statoil en liten bit utanför stan och som tur var hade det ett ledigt. Tur för henne, kanske ska tilläggas för vi det här laget var jag ganska förbannad på både tidigare hyresgäst och Statoil.

Ute på Statoil i Hunstad träffade vi på en betydligt mer service-minded Said, som ordnade med ett släp åt oss. Medans vi stod och ordnade med att koppla på det, fick jag till slut möjligheten att verkligen bli arg då en ensam mamma körde in på stationen och ställde sig att städa sin bil på andra sidan asfaltsplanen från oss medans hennes dotter i 4-5 årsåldern sprang runt på bensinstationen. Detta utan att mamman så mycket som höjde blicken från sitt städande. Det är helt okey att barn i den åldern är lite oblyga och kommer fram och säger hej, men jag vill inte ha dem runt mig när jag håller på med bilar och släp, jag tycker det är obehagligt när de springer helt fritt på just en bensinstation av alla platser utan att föräldrarna ser (lill-tjejen putsade bland annat lite på en svart mercedes med en bit papper hon hittat...ägaren var säkert väldigt glad över den hjälpen) och när de till slut springer och ställer sig framför min bil när jag kör ut, ja då blir jag förbannad. Så den ömma modern fick sig en fin utskällning innan vi körde ut på riksveien.

Ja, resten av söndagen gick egentligen som smort! Vi lyfte och bar och körde och lyfte och så fortsatte det... Det var ju då bara vi två. Så det blev ju en del lyftande...man har ju tränat en del i vinter som tur är! :) Vi hade faktiskt en kollega till Richard i back-up men han behövde faktiskt inte komma för rätt vad det var hade vi ju flyttat allt. Vi lämnade tillbaka släpet och sen satt det fint med falaffel och kebab. Och den tidigare hyresgästen, han flyttade ut sina saker under eftermiddagen så vi var nöjda med det.

Måndag morgon 9.00 kom två flyttgubbar och bar ut kylskåp, tvättmaskin, diskmaskin och vår säng, körde det till den nya lägenheten och satte det på plats här! Det var värt varenda krona. Snabbt, enkelt och trevligt folk som gjorde det de skulle. Senare kom en gubbe och kopplade in bredbandet, och ett par andra kom med vår nya spis. Innimellan körde jag ett par fler lass mellan lägenheterna med lite kvarlämnade saker, och när Richard kom hem från jobbet satte vi igång med städningen. Ett par timmars jobb la vi ner, sen var det nämligen dags att övergå till födelsedagsfirande! Jag fyllde ju 27 mitt i allt stök. Kvällen tillbringades på en uteservering nere på kajen i kvällssolen med utsikt över hamnen, havet och bergen. Blåmusslor och vin, mums! Jag kände mig som en prinsessa. Så härligt att sitta ute! Det ska väl sägas att vi trotsade kylan, det var nämligen bara 11 grader ute...så när vi kom hem var vi ordentligt nedkylda! Men det var det värt.

Tisdagen ägnade jag åt städning. Från 9.30 till 17.00 slet jag som ett djur för att få vår gamla lägenhet i tipp-topp skick. Torkade ur skåp, dammade lister, skurade duschkabin...fy 17 va jobbigt det var! På kvällen åkte vi dit igen för att möta vår hyresvärd och lämna nycklarna. I denna glänsande lägenhet lyckas hon så hitta ett ställe som jag faktiskt missat och gav mig en riktigt ful kommentar om att vi får ju faktiskt städa lite när vi nu bott här ett år. Jag trodde jag skulle få ett spel. Med söndagens flytt-ilska (det är lite som jul-ilska) i färskt minne sa jag åt henne att jag har faktiskt städat hela lägenheten idag, precis som jag var tvungen att göra när vi flyttade in då det såg för djävligt ut. Självklart var det ju dumt att jag missat ett ställe (det var under en låda i köket...) men att hon måste vara en bitch över det, det är bara så typiskt henne. Och det hade jag verkligen inte tålamod över till efter att ha skrubbat och putsat hela dagen, och det fick hon veta.

Nåja, nu är nycklarna lämnade och det känns väldigt bra. Våra nya hyresvärdar är så trevliga och hjälpsamma. De kommer och fixar saker och ser till att allt fungerar. Dvs, de är riktiga hyresvärdar. Hurra för det!

Ikväll ska vi ta oss ut på lite löpning igen efter vårt uppehåll. Det har varit svårt att hitta motivationen sista veckan, dels har jag ju varit lite småkrasslig (trodde dessutom att jag skulle få magkatarr i helgen...) och dels har det varit en del annan att tänka på. Men nu ska vi sätta igång igen, och god hjälp med motivationen får jag av min nya leksak! Jag fick nämligen en pulsklocka i födelsedagspresent av Richard, en Polar SR200! Så den ska invigas ikväll.

Nu önskar jag mig bara en skön dag i solen (fakiskt är det 20 grader varmt ute!) och är glad att jag fick avreagera mig lite här på bloggen! Tack ska ni ha, om det är någon som orkat läsa! :)

Kramar Maria